Antalet medlemmar i ukrainska grekisk-katolska kyrkan (UGKK) inom territoriet Tyskland och de nordiska länderna beräknas ha växt från femtio tusen till etthundrafemtio tusen katoliker under den sista tioårsperioden till följd av flyktingvågen från Ukraina.
Flera av dem som finns i Sverige och Norge är också engagerade i Katolsk karismatisk förnyelse bl.a. genom inspiration av kommuniteten The risen Christ GALILEA. Det är en internationell katolsk karismatisk evangeliserande gemenskap som är väl etablerad i Polen och flera europeiska länder, inklusive Ukraina. Kommuniteten är inte officiellt etablerad i Sverige, men många samlas ändå, det finns ett bönenätverk på internet och i de församlingar där det tillåts samlas de också till större möten. Det finns ett visst spänningsförhållande till UKGK´s präster i Sverige som inte gärna ser att man samlas på detta sätt och är kritiska till karismatiska uttryck för bön och lovprisning, berättar Ivan Vysochanskyi som är med i CHARIS samarbetsgemenskap för de nordiska länderna.
Möte med ukrainsktalande katoliker hösten 2024
UGKK, är en östkatolsk kristen kyrka som är baserad i Ukraina. Kyrkan har stått i full gemenskap med den romersk-katolska kyrkan sedan 1596.
UGKK har sitt ursprung tillbaka till dopet av storfurste Vladimir I av Kiev på 1100-talet. Missionärer från det bysantinska riket spred den kristna tron vidare till Kiev vid en tidpunkt då de östortodoxa i öst och romerska katolikerna i väst fortfarande var i gemenskap med varandra.
Kyrkans överhuvud är nu Svjatoslav Sjevtjuk, som bär titeln Storärkebiskop av Kiev och Halytj.
Mellan åren 1880–1914 immigrerade ett stort antal ukrainska katoliker till Amerika och Västeuropa vilket också fortsatte efter andra världskriget. UGKK har mer än 5,5 miljoner anhängare, vilket gör att det är det tredje största kristna trossamfundet i Ukraina (10–15 % av befolkningen), den största bland de 23 östkatolska kyrkorna och den näst största efter den latinska (romersk-katolska) kyrkan.
Sedan den 1 september 2023 använder den ukrainska grekisk-katolska kyrkan den gregorianska kalendern, det vill säga samma kalender som används inom västkyrkan.
UGKK finns representerad i stora delar av Tyskland och omfattar fyra dekanat. Sedan 1984 räknas även Sverige, Danmark, Norge och Finland in i denna exarki vars biskop Bohdan Dzyurakh finns i Munchen. Under den grekisk-katolska biskopssynoden i Rom 2023 beslöts att uppgradera exarkin i Tyskland till en eparki (kyrkojuridiskt likaställt med ett stift). Om beslutet verkställs, vilket kräver godkännande av Vatikanen, så skulle biskop Bohdan få rösträtt i den tyska biskopskonferensen. Vatikanens dikasteri för östkyrkorna har bett den tyska biskopskonferensen om att yttra sig om detta.
UGKK inom det katolska stiftet i Sverige, har ingen egen lokal. Det finns tre präster i Sverige, Fader Miroslaw Kostiw, Värnamo (rektor), Fader Andriy Melnychuk, Nykvarn och Fader Ruslan Gedz, Tumba.
Samarbetet med de östkatolska kyrkorna var uppe som tema på den nyss avslutade synoden om synodalitet i Rom, och i slutdokumentet sammanfattas det enligt följande:
“132. As guarantor of unity in diversity, the Bishop of Rome ensures that the identity of the Eastern Catholic Churches is safeguarded and that their centuries-old theological, canonical, liturgical, spiritual and pastoral traditions are respected. These Churches are equipped with their own deliberative synodal structures… As Churches sui iuris that are in full communion with the Bishop of Rome, they hold fast to their Eastern identity and their autonomy. In the framework of synodality, it is appropriate to revisit history together in order to heal the wounds of the past and to deepen how we live communion.
This means giving consideration to adjusting relationships among Eastern Catholic Churches and the Roman Curia. Relationships among the Latin Church and Eastern Catholic Churches must be characterised by the exchange of gifts, collaboration and mutual enrichment.
133. In order to further these relations, the Synodal Assembly proposes to establish a Council of Patriarchs, Major Archbishops and Metropolitans of the Eastern Catholic Churches presided over by the Pope, which would be an expression of synodality and an instrument for promoting communion. The Council would also serve as a means of sharing liturgical, theological, canonical and spiritual patrimony. The migration of many of the Eastern faithful into regions of the Latin Rite risks compromising their identity. Instruments and norms need to be evolved to strengthen as much as possible collaboration between the Latin Church and the Eastern Catholic Churches to address this situation. The Synodal Assembly recommends sincere dialogue and fraternal collaboration between Latin and Eastern Bishops, to ensure better pastoral care for the Eastern Faithful who lack Priests of their own rite and to guarantee, with the appropriate autonomy, the involvement of Eastern Bishops in Episcopal Conferences….”
Kyrkan är en enda, samtidigt en mångfald. Synodens fokus är alla döptas gemenskap, delaktighet och ansvar för kyrkans mission. Påve Franciskus uppmanade i samband med inrättandet av CHARIS pingsten 2019 Karismatiska förnyelsen att dela dopet i den Helige Ande med hela kyrkan, verka för den kristna enheten och att tjäna de fattiga. CHARIS är en inrättning inom den Heliga stolen under dikasteriet för familjen, lekmännen och livet i syfte att främja och vara kontaktlänk mellan kyrkan och den världsvida Katolska karismatiska förnyelsen i dess mångfaldiga uttryck världen över.
Kartan: Nationer där CHARIS nationella samarbetsgemenskaper etablerats (skuggade).
I CHARIS´ statuter stadgas att det skall finnas samarbetsgemenskaper ”CHARIS National Service off Communion”, CNSC) bestående av alla uttryck för Karismatiska förnyelsen i resp. land. Som framgår av kartan är det mest i den västliga delen som sådana etablerats, men inte inom östkyrkorna. Om än det funnits ett motstånd från delar av prästerskapet i den latinska kyrkan, så har Karismatisk förnyelse blivit alltmer etablerat som en dimension som är integrerad i helheten, medan förnyelsen inte slagit rot i östkyrkorna på samma sätt ännu. När nu katoliker från systerkyrkorna i öst strömmar till och öppnar sig för erfarenheten av Andens dop är detta välkommet, och vi hoppas att gemenskapen i den helige Andes fulla liv kan bidra till enhet och det ”utbyte av nådegåvor, samarbete och ömsesidigt berikande” mellan kyrkorna som Synodens slutdokument talar om.
/Bengt Malmgren
Comentários